Varför....

Dagarna känns så tomma och meningslösa. Man tar sig fram på den lilla styrka som finns kvar i kroppen och det känns som att man går runt i ett ekorrshjul och gör det som måste göras. Hade man kunnat hade jag bara velat ligga kvar i sängen och inte gå upp. Min kropp har tappat orken och jag mår skit rent ut sagt.

Att mista min mamma så här snabbt var jag verkligen inte beredd på och inte nu, hon var ju frisk, jämt. Aldrig sjuk, vad hände...

Vi skulle ha vår dag tillsammans, äta gott, shoppa och bara umgås, hon och jag....Vi hann aldrig med den dagen. Men i mina drömar gör vi allt jag hade velat göra. Reser o ser världen tillsammans... Där är det hon och jag...

Min älskade mamma, det går inte en enda dag utan att jag tänker på dej 1000ggr om dagen. Vill lyfta luren och höra din röst, hade jag vetat att sista gången hade blivit den sista hade jag filmat oss tillsammans..bara för att kunna höra dej en sista gång.

Vad kunde jag ha gjort annorlunda, så att vår tid tillsammans hade kunnat blivit längre.

Varför ..varför..varför....

mamma och jag

Kommentarer :

#1: Jocke

Beklagar verkligen det som hänt, jag vet till stor del hur du känner. men sluta med att tänka på allt ni skulle ha gjort. det är bättre att börja minnas allt roligt ni har gjort och haft tillsammans. jag är säker på att hon inte vill att ni/du ska gå runt och beklaga en massa för vad som har skett.



och ett litet tips, börja titta efter fjärillar som sitter på väggen och tittar ner på dig och er där hemma. :) Hon kommer att göra allt för att du och familjen ska ha det bra.

skriven

Kommentera inlägget här :