Finns flera olika visdomsord om vänskap som beskriver min vänskap med dessa två...
-"Fina vänner växer inte på träd"
-"Gammal vänskap rostar aldrig"
-“En vän är den som vet allt om dig och fortfarande tycker om dig.”
-“Goda vänner är som stjärnor. Du ser dem inte alltid, men du vet att de alltid finns där.”
------------------------------------------
När jag var 14 år och hade sommarstuga utanför Norrköping hade jag turen att en jämngammal tjej även hade sin sommarstuga i området. Hon heter Maria och vi vart så kallade sommarkompisar, så varje sommar efter det, var vi tillsammans. Jag arbetade på Vildmarkshotellet och hon arbetade på djurparken.
Har så mycket roliga minnen ihop med henne. Ett starkt minne för oss båda var att vi höll mycket på med gymnastik. Jag var som ung med i Norsholms ungdomscirkus i flera år. Så lite av de trixen, lärde jag ut till min vänner.
Som vuxna har kontakten varit lite mer sporadiska, hälsat till varann via att mina föräldrar sprungit på henne på hennes arbete och hälsat tillbaka till mej. Som så många andra har ju facebook varit ett bra sätt att hålla kontakten på, kunna skicka ett litet meddelande tll varann lite då och då. Checka av hur det är och hur man mår. Men att träffas igen på riktigt slår ju Facebook med hästlängder.
När jag tänker tillbaka på min tid som tonåring är Maria en stor del av den tiden som får mig att må bra. Att jag syns och hörs, kan jag inte sticka under stolen med och för vissa är denna personlighet jobbig att umgås med, men Maria accepterade mig för den jag var då och är nu. Vilket gör att jag uppskattar verkligen den vänskap vi har.
Som vuxen kan jag kontrollera mig på ett bättre sätt men som ung vet jag att min impulsiva sida kunde för många bli jobbig och svår att ta för vissa, För dem var jag ett jobbigt och högljutt barn.
I och med att jag flyttade till Mjölby där jag nu bor, träffade jag Linda. Det var en dansuppvisning, som ett utav mina barn skulle dansa på och jag hade inte fått tag på extra biljetter till mina föräldrar och svärföräldrar. Linda hade två till övers och jag åkte dit för att köpa dem av henne. Från att jag klampade innanför hennes dörr har vi varit vänner.
När vi sågs var det som att det var igår. Är det alla gemensamma minnerna som gör det? Är det för att vi i mångt och mycket förstår varför vi är som vi är? Accepterat varann redan som små?
