Livet är upp och ner, ner och upp. Allt känns så overkligt, som att det är en film som spelas och att jag tittar på den men förstår inte innebörden av vad filmen vill förmedla.

Man sitter och stirrar in i väggen och försöker trycka in i huvudet att detta verkligen händer och att man måste inse att detta faktiskt händer på riktigt.

Min älskade mamma har blivit sjuk, fått cancer. Denna hemska sjukdom som äter upp folk innefrån. Tills det bara är ett skal kvar som knabbt orka hålla sig uppe. När hon gick till vårdcentralen sa läkaren att det var bara en vanlig förkylning. När den inte gav sig, vart det lugninflamation, det var det ju inte heller. När hon tvingades dit utav mej, hon hade lixom gått ner 10 kilo på bara några veckor och orkade knabbt sitta upp och prata så kom den hemska sanningen att hon fått cancer. Om det enbart var på ett ställe, hade det kanske varit lätt att komma på en metod som passade henne, men nu är det på flera ställen i kroppen. Lungorna, njurarna, bukspottkötteln och nu ringde pappa om att det kanske finns i bröstet oxå. De vet inte vart de skall börja. Vilken måste bort först

Jag har gråtit i floder, gråtit tills jag inte hade några tårar kvar, skrikit, legat sömnlös och min mage tar död på mej. Men det är inget jämnfört vad som sker min mamma. Min älskade mamma som tog mej hit till Sverige, för att hon ville ha barn så mycket trots att hon inte hade en man vid hennes sida. Hon tog beslutet att adoptera mig coh min syster själv. Ett stort beslut, det största man kan ta: kommer jag orka ta hand om två barn som singelmamma?

Nu har hon vår pappa vid hennes sida men det dröjde ändå några år innan han kom in i våra liv. Nu skall vi tillsammans kämpa mot denna hemska sjukdom som kommit in i våra liv.

Jag har nämt henne innan här på bloggen, just love her, hon kan verkligen göra allt med make up...

Jag ör ju inne väldigt mycket nu på olika frisyrer, och hur man fixar till sig

Här har jag en länk till en blogg som jag tycker är väldigt bra

blog.frisörska.se, love it

jag har kanske tänkt att jag skall klippa mej, frågan e bara hur. Jag vill även sätta in löshår eftersom mitt hår e så tunt, med allt de e ju så himla dyrt så man kan ju bara fortsätta drömma..


Men jag hade tänkt att kanske med lugg eller lite längre lugg så som Kim Kardashian har..

VAD TYCKER NI?
  

Just love this song!!!!

Lights

Jag älskar verkligen denna tjej, hon e helt otrolig...

Här e tips om hur du fixar ett snyggt hår... Vill ha en sån locktång!!!!!

Kan faktiskt vara bra ibland. Den pratade till mig och 2 utav mina nya arbetskollegor till tillsvidareanställning med självklart 6 månaderts provanställning som egentligen skulle bli 5 veckors fortsatt praktik.

Jag tar det ifrån början...

Jag jobbar på ett företag i min stad och gör att vi via arbetsförmedlingen fått praktik, och får betalt som aktivitetsstöd. Detta så att jag när jag utbildas på det nya jobbet och företaget inte betalar något för oss . När allt bestämdes skrev vi på papper om 4 veckors praktik och därefter skulle vi få jobb.

Allt drog ut på tiden, men jag sa fortfarande till min sambo att han skulle ner på dagspass eftersom min arbetstid blir natt. Jag kommer alltså arbeta natt framöver, vilket jag tycker är bra och ger mera pengar.

Ialla fall...Fredrik arbetade nu sin sista kvällsvecka och vi hade fortfarande inte hört något om hur det skulle bli på måndag. Fortsatt praktik?? Skulle vi få skriva på några papper eller va det slut och vi blir arbetslösa igen....

Vi visste att det skulle bli fördröjt med att nattpasset skulle sätta igång eftersom den infromatioen gått ut till alla anställda men ingen visste ju vad som skulle hända med oss som skulle anställas just för nattpasset.

Abetsförmedlingen hade varit på plats dagen innan på möte, och precis innan vi skulle in på möte med våran chef och arbetsförmedlingen som kommit igår oxå fick jag reda på att de ringt till Schevala och berättat för henne att praktiktiden skulle bli förlängt. Hon var den som hade varit mest påstridande med Af och hållt kontakten med dem för hon ville varken jobba natt eller förlänga praktiken utan ville precis som oss andra gå in och arbeta och få riktigt lön.

När jag får höra detta, så blir jag arg. Jag hade hela tiden gått och varit tyst och hållt min åskit för mej själv eftersom jag inte ville ställa till någon scen på det nya jobbet och framstå som jobbig. Men detta kunde de väl ialla fall slängt ut sej innan. Jag menar på måndag skulle vi ju sluta eller få ny praktikperiod.

När vi kom in på mötet berättade M om hur situationenen såg ut på företaget och hur de tänkte. Tyst satt jag och väntade in min tur att prata. När det väl vart det frågade jag de andra tjejerna om jag fick börja...

Vilket jag fick, sen satte jag igång, inte i arg ton utan ledsen och besviken. M satt helt tyst och vart väldigt bekymrad och lyssnade på allt jag la fram. Att jag som han visste sagt nej till 2 andra jobb för att börja här, att vi mister pengar när min sambo går ner till dagspass och måste börja låna utav nära och kära för att gå runt enbart för att de inte tidigare kunde komma med denna infromationen. Jag sa att jag kan gå in på kvällspass om de så behövdes men ha praktik fanns inte i min värld. Han satt tyst en stund sen säger han..så nu skulle kunna tänka er arbeta kväll tills nattpasset börjar? Självklart!!! vart vårt svar...

Sen kallades hela ledningen in och fackets representanter kom. Efter några minuters snack var det klart. Vi fick anställning från o med måndag och börjar arbeta kvällspass och påbörjar våran provanställning

Killen ifrån arbetaförmedlingen sa efter mötet att jag skulle vara stolt över min insats. Han kom till företaget med inställning om att det skulle bli storbråk och en himla massa besvikelse och nu lämnade alla mötet nöjda och belåtna. Företaget som hade lånat 2 tjejer ifrån dagspasset upp till kvällspasset kunde låta dem gå tillbaka till sina ordinerie pass och vi kunde inta deras plats istället. Vi kunde fortsätta utbildas av en duktig tjej och e skulle inte kosta företaget något extra. och Vi, vi får äntligen riktig lön och påbörja våran provanställning.

De andra 2 tjejerna gav mej massa kramar och sa att utan mej hade vi fortsatt att gå på praktiken och inte kunnat sagt eller gjort något åt det. De var överlyckliga...

Det enda som jag kom på efteråt som jag inte sa till de andra är väl att jag och min familj kommer inte att kunna ses lika mycket. Jag börjar ju mitt arbetspass när de kommer hem och kommer hem när de sovar... Men det e ju bara för några veckor så et kan vi ju överleva.....

Så ibland kan det vara bra och våga säga vad man tycker och tänker...Jag vart superhero för en dag :)

Vi var över påsk hemma hos mina föräldrar. Vi har inte tagit ett familjefoto sen Theo var 6 månader typ. Så jag e himla nöjd med att dessa togs. Tack vare min mamma älskade mamma

För de fina bilderna du gjorde på mej..Me like