ღ ♥ .::The Lovely One::. ♥ღ

Det tog mig några dagar att samla mig och ta in det som stod i Marias inlägg på facebook. Innan jag valde att gå vidare och ta kontakt med henne.

Under hela min uppväxt har jag inte känt något behov av att veta något om min bakgrund. Jag hade allt jag kunde önska mig, en mamma som älskade mig, överöste mig med kärlek ,omtanke och trygghet. En storasyster som var min bästa vän. Ingen i min omgivning, på skolan, fritids behandlade mig som att jag var annorlunda. Jag hade alltid vänner runt omkring mig och var aldrig utstött. Vad mer kunde jag önska mig?

Varför kanske ni undrar då? Varför ville jag inte veta om min bakgrund? Ville inte jag veta om jag hade någon därute som var lik mig? Varför ville jag inte! 

På mina papper, som jag fått utav Adoptionscentrum, stod det en liten sammanfattning, min mors bakgrund och till varför jag adopterats bort. Det som stod där, gjorde att jag valt att blunda och vända bort huvudet. Det som stod där, gjorde så ont. Jag läste det och sedan stängde jag pärmen för att aldrig öppna den igen. 

För att ni skall förstå tänker jag dela med mig av till er vad som stod i mina adoptionspapper.

Enligt min historia och bakgrund lämnade min farmor in mig till akuten vid 2 månaders ålder. Då vägde jag lika mycket som vid födseln. Jag hade lindrig lunginflammation och hudinflammation. Doria Sonia Elqueta (förmodade farmorn) förklarade att jag var övergiven av modern Nancy Ortiz, som lämnat mig i vårat hem och inte kommit tillbaka. På grund av moderns övergivande, frånvaro av den person som lagt in mig på sjukhuset, farmorn kom inte tillbaka för att besöka mig, bestämde socialtjänsten efter att pratat med personal på sjukhuset att placera mig på ett hem med mål att kunna återställa min hälsa, i juli 1977. Den 5 december 1977 placerades jag på ett näringscenter i Comuna de Renca där jag fick stanna, eftersom jag var totalt övergiven. 

Den andra domstolen för minderåriga, "San Miguel" såg till att jag lämnades in till Svenska adoptionscentret som en skyddsåtgärd och målet att den organisationen skulle hitta adoptionsföräldrar till mig. 

 Moderns bakgrund enligt de papper jag fått:

Namn: Nancy Ortiz Gutierrez
Mor till 5 st barn, som hon samtliga har lämnat ifrån sig till olika personer, och har inte hand om något utav dem själv.

Nancy Ortiz Gutierrez bodde tillsammans med Amable Cácerers Elqueta, på adressen Villa El Rosal, manzana 4, casa 46, där hon lämnade sina två små barn ( Mariso och Pamela). Nancy förklarade att den lilla Pamela var dotter till hennes samboende.Denna man och familj ville heller kännas vid något blodsband till den lilla flickan. 

Socialtjänsten, av den mottagna informationen, drar då slutsatsen att det handlar om en mor som inte tar något ansvar, för något av sina barn. 

Med denna vetskap i bagaget, ville jag inte veta av mer om min bakgrund. Ville inte veta hur landet Chile var, vilka traditioner som fanns, matkultur osv . Jag ville inte veta!! PUNKT!! 

Precis som min mamma valde jag att ”lita” och tro på den historia jag fått till mig. 

Som jag tidigare nämnt har jag haft en underbar uppväxt. Saknade inget och som en liten flicka frågade jag inte så mycket alls om varför jag såg annorlunda, alla runt omkring mej behandlade mig bra och framför allt, som svensk. Ingen ifrågasatte mitt utseende. 

Visst drömde jag om att min pappa var indianhövding, att min mamma såg ut Pokahontas (Disney) och som att jag en vacker dag skulle få träffa, då skulle jag ha någon om såg ut som jag. Jag visste redan som barn att jag skulle ha en storebror vid namn Mariso och jag drömde om att han skulle skydda mig mot allt ont som kunde ske när jag växte upp. Men det var som sagt bara i mina drömmar.

När jag och min syster fick våra pärmar med våra adoptionshandlingar, och jag fick läsa om min bakgrund, ville jag inte veta något mer. Jag vart så ledsen och känslan om övergivenhet, inte önskvärd, sköljde över mig som en stor storm och jag grät i min mammas trygga kärleksfulla famn.

Där och då klippte jag alla band till mitt ursprung, sa till mig själv: Jag var ingen Chilenare!! Jag må se ut som en, men jag är det inte! Jag levde som svensk i alla lägen. 
Alla tankar som jag haft om som jag hittills haft: Om att resa tillbaka till Chile, se landet, kulturen, människorna, maten, ja allt jag fantiserat om som barn, var som bortblåst. Jag brydde mig inte längre, den delen av mig var raderad.  Skulle aldrig se tillbaka...

Men så vart jag själv mamma, då kom mina tankar ikapp mig, skulle jag börja leta efter mitt ursprung eller skulle jag låta bli?