ღ ♥ .::The Lovely One::. ♥ღ

I helgen som var , var J hemma hos oss. Mycket lek vart det och vi hamnade även ute i backen och åkte pulka.



Idag e Moa hemma hos oss, här sitter hon fint med korv på nosen. As söt hihi,

Annras har jag bara suttit i olika telefonköer, ringer man ena så säger de att man skall bli uppringd inom typ 1 timme, men ingen ringer. Så då ringer man igen, och hamnar i botten av kön igen

Sen ringer man nästa, och det är enbart 356 st före dej..yeay..skit kul. Men nu har jag avklarat 3 st av 5 som jag skall ringa idag.



Nu när barnen har kommit hem så gillar de att mysa lika mycket med Moa som jag så det blir en hel del pussar och kramar.

 Amarula Tree

Idag hade jag besök av en kompis som har en son som är en riktigt charmknutte. Så himla söt. Hon är en utav dem som jag har som återkommer och köper kläder utav oss. Nu va det ett tag sen vi sågs och vi hade massor att prata om. Jag kände att tiden inte räckte till och att man kunde sitta i timmar och prata men hon har det inte som jag. Att ha en man som hjälper henne med hem o barn. Så hon hade ju tid att passa för att hinna med alla måsten hemma. Man och de andra barnet måste ju oxå få mat i magen.

Idag när Fredrik kom hem så sa han, du gumman. Ta nu och ät så kan jag ta barnen nu i några timmar så kan du göra vad du vill. Så nu skall jag gå ut med Moa, och sen skall jag ta mej ner till körskolan i några timmar. Sen skall jag iväg o träna. A s skönt nu när jag har varit hemma med barnen hela dagen. Nu kan jag ju inte säga att det varit jobbigt med barnen. De har lekt och nu när Moa är här så sitter de ofta på golvet och ritar och målar för att hålla henne sällskap.

Hon har precis som jag att hennes sambos familj inte har så bra kontakt. De har dock inte gått lika långt så som för oss dvs att man valt att slutat att ses helt men när de ses så pratar de knappt och tilltalar inte varann. Det som gör att jag står ut med situationen är ju att Fredrik "valt" vår familj. Att om det är så att hans föräldrar inte vill ha något med mej eller oss så behöver vi inte ses alls. Alla eller ingen, så är det bara. Men om jag hade haft som hon att hennes sambo inte ens tar hennes parti vet jag ju inte om vi hade varit ett par idag. Jag har en underabr man som hjälper till med allt han städar, tvättar och tar hans om barnen. Men som jag har sagt innan blir jag galen över att inte kunna umgås med andra utan att han drar sig tillbaka och jag gör saker själv med mina vänner. Jag hade ju självklart gjort det helle ihop med honom men hade han varit så att jag inte fick hjälp med barn o hem. Så hade jag vi nog inte varit ett par idag.

Men alla har ju olika liv och villkor som gör att man stannar kvar. ÅH har man barn ihop så är det verkligen inte lätt att ta det steget att gå ifrån familj till ensamstående. Men hade jag levt ensam i ett förhållande och haft 4 barn istället för 3 så hade jag tänkt om att man skulle nog välja att leva själv. Men det är som sagt mycket som kommer in, har man känslor för varann. Ekonomiskt, kan man verkligen klara sig själv. Boende osv. Ja det e verkligen inte lätt att ta det steget men jag e verkligen glad att jag inte behöver ta och göra det valet.

Det som gör det väldigt jobbigt för mej är ju att jag gillar Fredriks föräldrar, jag verkligen gillar den. Jag såg dem som min familj. Detsamma gällde ju även hans syskon även fast vi inte hade lika tät kontakt som jag hade med hans föräldrar. Så det gör väldigt ont att vara hatat utav några som man själv älskar.

Jag har sagt till Fredrik att han skall försöka prata med dem men det är klart nej. Finns ingen anledning eftersom de visat vart de står. Och vill de bara ha kontakt med en del av familjen kan det vara. Jag förstår hur han tänker men jag känner att hade inte jag funnits hade han kunnat haft en bra kontakt med sin familj och barnen skulle kunna träffa sina farföräldrar och kusiner.

Men nu är det som det är...

Jag vet inte hur jag skulle göra om jag hade det som min vän, men jag är otroligt glad över att jag har en hel familj. Vet att vi håller ihop. I vått och torrt