Jag tar det ifrån början...
Jag jobbar på ett företag i min stad och gör att vi via arbetsförmedlingen fått praktik, och får betalt som aktivitetsstöd. Detta så att jag när jag utbildas på det nya jobbet och företaget inte betalar något för oss . När allt bestämdes skrev vi på papper om 4 veckors praktik och därefter skulle vi få jobb.
Allt drog ut på tiden, men jag sa fortfarande till min sambo att han skulle ner på dagspass eftersom min arbetstid blir natt. Jag kommer alltså arbeta natt framöver, vilket jag tycker är bra och ger mera pengar.
Ialla fall...Fredrik arbetade nu sin sista kvällsvecka och vi hade fortfarande inte hört något om hur det skulle bli på måndag. Fortsatt praktik?? Skulle vi få skriva på några papper eller va det slut och vi blir arbetslösa igen....
Vi visste att det skulle bli fördröjt med att nattpasset skulle sätta igång eftersom den infromatioen gått ut till alla anställda men ingen visste ju vad som skulle hända med oss som skulle anställas just för nattpasset.
Abetsförmedlingen hade varit på plats dagen innan på möte, och precis innan vi skulle in på möte med våran chef och arbetsförmedlingen som kommit igår oxå fick jag reda på att de ringt till Schevala och berättat för henne att praktiktiden skulle bli förlängt. Hon var den som hade varit mest påstridande med Af och hållt kontakten med dem för hon ville varken jobba natt eller förlänga praktiken utan ville precis som oss andra gå in och arbeta och få riktigt lön.
När jag får höra detta, så blir jag arg. Jag hade hela tiden gått och varit tyst och hållt min åskit för mej själv eftersom jag inte ville ställa till någon scen på det nya jobbet och framstå som jobbig. Men detta kunde de väl ialla fall slängt ut sej innan. Jag menar på måndag skulle vi ju sluta eller få ny praktikperiod.
När vi kom in på mötet berättade M om hur situationenen såg ut på företaget och hur de tänkte. Tyst satt jag och väntade in min tur att prata. När det väl vart det frågade jag de andra tjejerna om jag fick börja...
Vilket jag fick, sen satte jag igång, inte i arg ton utan ledsen och besviken. M satt helt tyst och vart väldigt bekymrad och lyssnade på allt jag la fram. Att jag som han visste sagt nej till 2 andra jobb för att börja här, att vi mister pengar när min sambo går ner till dagspass och måste börja låna utav nära och kära för att gå runt enbart för att de inte tidigare kunde komma med denna infromationen. Jag sa att jag kan gå in på kvällspass om de så behövdes men ha praktik fanns inte i min värld. Han satt tyst en stund sen säger han..så nu skulle kunna tänka er arbeta kväll tills nattpasset börjar? Självklart!!! vart vårt svar...
Sen kallades hela ledningen in och fackets representanter kom. Efter några minuters snack var det klart. Vi fick anställning från o med måndag och börjar arbeta kvällspass och påbörjar våran provanställning
Killen ifrån arbetaförmedlingen sa efter mötet att jag skulle vara stolt över min insats. Han kom till företaget med inställning om att det skulle bli storbråk och en himla massa besvikelse och nu lämnade alla mötet nöjda och belåtna. Företaget som hade lånat 2 tjejer ifrån dagspasset upp till kvällspasset kunde låta dem gå tillbaka till sina ordinerie pass och vi kunde inta deras plats istället. Vi kunde fortsätta utbildas av en duktig tjej och e skulle inte kosta företaget något extra. och Vi, vi får äntligen riktig lön och påbörja våran provanställning.
De andra 2 tjejerna gav mej massa kramar och sa att utan mej hade vi fortsatt att gå på praktiken och inte kunnat sagt eller gjort något åt det. De var överlyckliga...
Det enda som jag kom på efteråt som jag inte sa till de andra är väl att jag och min familj kommer inte att kunna ses lika mycket. Jag börjar ju mitt arbetspass när de kommer hem och kommer hem när de sovar... Men det e ju bara för några veckor så et kan vi ju överleva.....
Så ibland kan det vara bra och våga säga vad man tycker och tänker...Jag vart superhero för en dag :)
