Idag är det andra dagen på raken då jag känner en så otroligt stark närvaro utav min mamma omkring mig.
När jag tänker får jag svar på mina frågor, när jag tänker på hur jag vill ha det, svarar hon precis som hon skulle ha gjort om hon levat.
Jag vet att hon alltid finns vid min sida, men varför just nu,och så otroligt starkt?
Är det för att pappa rest utomlands? Att han inte finns mig tillgänglig som innan. Jag kan inte slå av min min oro för att något kan ha hänt honom något.
Jag o pappa pratar praktiskt taget nästan varje dag. Precis så som jag och mamma gjorde. Nu kommer vi inte höras på en vecka. Känns både jobbigt och konstigt. Oroande till och med eftersom jag vill veta hur han mår, hans tillsånd har ju inte varit den bästa på sista tiden med alla sjukhus besök och nya mediciner som han fått. Jag vet att det är tönigt men oron växer i mig, han är ju bara på semester, men den olustiga känslan vill inte släppa mej. Jag vill att han kommer hem, och det nu. Jag får inte tag på honom, och borde jag ens försöka?
Jag måste samla mig och tänka rationellt, han är en vuxen människa o ber om hjälp om han behöver det. Men vi har haft en otroligt tuff period och jag har ju ändå min familj hos mej. Han bor ensam och vill inte vara någon till besvär.
Jag stannade nyss upp och kände en kall vind blåsa förbi mig när jag precis satt upp en gardin i fönstret. De kunde vara att det drog luft igenom de dåligt isolerade fönstern eller var det en närvaro utav min älskade mamma. För precis när jag kände någor ryste jag till, jag ställde frågan till ig själv.
-Blir det bra så här?
Och jag hörde min mamma svara i mina tankar.
-Det blir jättefin, du lyckas alltid få till sån fin stämmning inför jul.
Detta blir första julen utan min mamma. Kommer att bli jobbigt och kännas tomt. Men jag skall se till att pappa får det bra hemma hos oss. Sen hoppas jag på att vi till nyår kan fira det ihop med Fredriks föräldrar, men det är ju inget riktigt bestämt men det är vad vi hoppas på.
Barnen blir lyriska för varje julsak som kommer upp. Så får se hur glada de blir när de kommer hem idag då alla julgardiner förhoppningsvis hunnit finna sina platser i vårt hem.
Skall väl fortsätta...
Vi hörs..
XoXo