ღ ♥ .::The Lovely One::. ♥ღ

Livet är upp och ner, ner och upp. Allt känns så overkligt, som att det är en film som spelas och att jag tittar på den men förstår inte innebörden av vad filmen vill förmedla.

Man sitter och stirrar in i väggen och försöker trycka in i huvudet att detta verkligen händer och att man måste inse att detta faktiskt händer på riktigt.

Min älskade mamma har blivit sjuk, fått cancer. Denna hemska sjukdom som äter upp folk innefrån. Tills det bara är ett skal kvar som knabbt orka hålla sig uppe. När hon gick till vårdcentralen sa läkaren att det var bara en vanlig förkylning. När den inte gav sig, vart det lugninflamation, det var det ju inte heller. När hon tvingades dit utav mej, hon hade lixom gått ner 10 kilo på bara några veckor och orkade knabbt sitta upp och prata så kom den hemska sanningen att hon fått cancer. Om det enbart var på ett ställe, hade det kanske varit lätt att komma på en metod som passade henne, men nu är det på flera ställen i kroppen. Lungorna, njurarna, bukspottkötteln och nu ringde pappa om att det kanske finns i bröstet oxå. De vet inte vart de skall börja. Vilken måste bort först

Jag har gråtit i floder, gråtit tills jag inte hade några tårar kvar, skrikit, legat sömnlös och min mage tar död på mej. Men det är inget jämnfört vad som sker min mamma. Min älskade mamma som tog mej hit till Sverige, för att hon ville ha barn så mycket trots att hon inte hade en man vid hennes sida. Hon tog beslutet att adoptera mig coh min syster själv. Ett stort beslut, det största man kan ta: kommer jag orka ta hand om två barn som singelmamma?

Nu har hon vår pappa vid hennes sida men det dröjde ändå några år innan han kom in i våra liv. Nu skall vi tillsammans kämpa mot denna hemska sjukdom som kommit in i våra liv.