Vila i frid älskade mamma

Min älskade mamma och jag <3

Detta kort togs förra veckan, 2012-06-13. Dagen före, som nu är den värsta dagen i mitt liv.

Jag var där för att hälsa på mamma och pappa för att lära mig lite nya rutiner för att kunna hjälpa pappa med att ta hand om mamma i hemmet. Att hon skulle vara på sjukhem/sjukhuset var inget alternativ i våra ögon utan vi skulle hjälpas åt, pappa och jag, se till att hon kunde vara hemma så länge som möjligt.

Jag fick vara själv med mamma i ca 2 timmar vilket jag utnyttjade till 1000. Vi tillsammans tittade på gamla fotografier ifrån när jag var barn. Vi pratade om när jag kom till sverige, hur lycklig mamma var att få hämta mej vid flygplatsen och att hennes största och bästa prestation i livet var att bli mamma till oss, jag och min syster. Hon ångrade inte en dag då hon tog beslutet att adoptera själv, utan en man i sitt liv. Så mycket ville hon bli vår mamma.

Hon bad mig att ställa de frågor jag ville ha svar på nu, så skulle hon försöka svara på dem, men jag satt tyst, kom inte på en ända fråga. Tänkte att jag kunde ta att ställa mina frågot längre fram eftersom vi hade många dagar kvar tillsammans.

Läkaren var där när jag kom och de sa att hon kanske hade 2 veckor kvar i livet. Dessa två veckor skulle jag utnyttja till max. Men så vart det tyvärr inte...

Jag hade en helt underbar dag med mamma den dagen. Trots att hon knabbt orkade stå ville hon ut och fika på balkongen. Vi åt jordgubbar och hemma gjorda bullar som jag fått av min svärmor.

När jag åkte hem var jag glad och lovade mamma att komma tillbaka så fort jag bara kunde.
Jag har inte sovit på flera veckor o självklart så sov jag länge den 14/6. När jag vakande hade jag hur många missade samtal som helst och hade fått det värsta sms jag kunde få utav min pappa.

-Sofia du måste höra av dig. Mamma är på väg att gå bort...

När jag läste det började jag skaka, visste inte vad jag skulle ta vägen. Då ringer telefonen o det är pappa. Jag får samma information som jag nyss fått via sms. Och jag säger att jag kommer direkt.

Jag slänger in Ayla i bilen och kör som en galning till Norrk. Jag vakande 11:30, 12:15 var jag i norrk hos mamma. Maria möter mej, jag ställer bilen hos henne och hon kör mig sista biten in till stan.

När jag kommer till mamma är hon inte kontaktpar men hon hör oss. Det är jag helt säker på, jag låg och höll om henne och sjung för henne. 
Du, älskakde mamma , somnade in i min famn, den 2012-06-14 klockan 13:40.
Jag lyssnade efter det sista hjärtslaget och när jag inte hörde något mer så brast allt. Vi alla, pappa min syster Anna var där och vi alla bara grät och grät. Vi var helt förtvivlande men vi alla kände att hon visste att vi var där.

Lite innan hon somnade in såg jag att brevet som min svärmor Bibbi hade skrivit till henne, som jag hade gett till henne dagen innan inte var öppnat. Jag läste upp det högt för henne och då fällde hon en tår. Då visste jag med säkerhet att hon hörde oss.

Hon somnade in lugnt och fint, och jag är så glad att jag hann fram. Hade jag inte hunnit hade jag blivit galen.

Jag älskar henne så att det gör ont, saknar henne varje minut och ångrar att jag åkte hem, men jag kunde ju inte veta att hon skulle lämna oss så snabbt.

Utan min mamma hade jag inte levt som jag gör idag, ha min underbara familj, övrig familj och vänner. Pappa frågade mej om jag funderat på min biologiska familj, o självklart har tankarna seglat ditåt. När jag själv fick barn började ju man undra: hur kan man lämna bort sitt barn. Vilka sjukdomar har jag i släkten osv men aldrig aldrig har jag önskat att jag skulle ha stannat kvar i Chile. Min mamma är inte den som födde mej utan den som uppfostrade mej, jag mig mat och kärlek. En annan mamma finns inte i mina ögon.

Du finns alltid i mitt hjärta min älskade ängel...

Kommentarer :

#1: Anneli

Även om vi inte känner varandra så följer jag din blogg. Jag är så otroligt ledsen för dig och din familjs skull. Vilken tur att du hann fram till din mamma innan hon somnade in.



Jag önskar dig allt gott och många styrkekramar i en stund som denna.



Kram

Anneli

skriven
#2: Pappa

Hej min flicka!







Blir både rörd och stolt, när jag läser din fina personliga betraktelse av mammas sista fas i livet.



Kram



Pappa

skriven

Kommentera inlägget här :