Jag har även berättat att jag e en person som inte visar så mycket känslor när jag får ont, så frågar de mej hur ont jag har på en skala 1-10 och jag svarar 10. Så är det ta mej fan 10, trots att jag inte ligger o skriker och gråter.
Imorse väckte vi alla barnen tidigt och jag fick massa pussar och kramar ifrån alla flera gånger innan jag körde till sjukhuset. Resan dit gick bra, var lite trött men jag hittade och körde helt rätt enligt skyltarna. Martin däremot som satt brevid va nog lite trött, ialla fall okoncentrerad haha gjorde allt annat än att kolla på vägen eller hur jag körde. Men fram kom vi och hittade till avdelningen.
Det finns en tjej till här som skall göra samma operation som jag delar rum med, väldigt snäll och som det ser ut som åker hon in före mej. Japp, där åkte hon iväg.
Sitter och tänker på mina barn och min underbara man. Vad skulle jag göra utan dem. Fredrik har varit så himla gullig den senaste tiden att man går runt på små moln och är som nyförälskad. Precis så som det skall vara efter 10 år i ett förhållande med tre busungar.
Nu kanske ni undrar varför han inte e med mej här på sjukhuset men jag anser att det behöver han inte vara. Vi behöver honom hellre på jobbet och ta hand om barnen hemma.
Han kommer ju se mej så mycket sen ändå närjag kommer hem. Skall placera en klocka vid soffbordet och ringa på honom hela tiden efter pussar hihi. Han e verkligen en sån kille som gillar att mysa och pussas, sånt gillar jag. Gosa, helt underbart.
Nu skall jag avrunda för ag hoppas att snart få komma iväg här. Men skit alltså va hungrig jag e
ÄLSKAR HONOM BARA MER FÖR VAR DAG SOM GÅR....
Lycka till Sosso. Allt går säkert bra!
skriven