Jag har ju 2 små yngre barn som är eller måste faktiskt säga var nappgalna.
Jag har ju i flera veckor nu förberett mina små på att nappen skall bort och visat på kalendern att nu är det bara så här många dagar kvar. Så Evelyn har verkligen räknat dagarna. När det egentligen var en vecka kvar fick jag nog. Båda gick med nappen hela dagarna och ville inte släppa dem och när jag skulle borsta tänderna på Evy så sa jag.
-Evy, detta blir sista natten med tutte. Dina tänder är då inte fina gumman. Hon nickar...
Theo sov ju redan så han fick inte någon förvarning men dagen efter fick de båda lägga deras tutte i soporna och de andra napparna som fanns i huset gömdes, just in case det skulle bli några problem.
MEN hör och häpna.. INGEN utav dem har ens frågat efter sin tutte. Evelyn säger stolt att hon har slutat och Theo har bara hängt på att de finns inga mer nappar i vårt hus. Det är inget tjat, inget gnat och jag har inte ens behövt att ta fram mött lilla stach jag gömde undan.
Jag är så otroligt stolt över dem. Jag trodde att det skulle bli jobbiga veckor med gråt och tjat om att få nappen men icke då.. Inte ett ljud.
Så nu mina vänner har det gått en vecka och nappen är borta i vårt hus..
Mina barn är nappfria (ta i trä)
Hur gjorde du när du skulle få ditt/dina barn nappfria?
Du kan verkligen vara stolt. Det är ju toppen att de har slutat med napp. Min lillasyster hade napp ända upp i 5-års åldern.
skrivenGRATTIS!