är när man nattar barnen. Kryper ned under täcket, kurar ihop oss coh tar fram boken man valt ut och börjar läsa. Man har barnets fulla uppmärksamhet och de lyssnar med stora öron. Pekar och upprepar gärna det man precis läst. Väldigt bra för då vet man att de tar in det man läser. Ögonen blir tunga och de gosar in sig i ens famn...
Andingen blir tungare och till slut har de somnat i ens famn... Underbart... så underbart...
Man tar dessa stunder som vardagliga och skall stressas igenom. När det egentligen borde vara den bästa på dagen då man har närhet och kärlek så nära att man kan andas det...