I helgen som var, var vi och hälsade på mina svärföräldrar..
Det var länge sen vi sågs så det var kul att äntligten få träffa dem.
Janne gick väldigt bra med tankte på att han gjort två stora operationer på hans knän.
Bibbi hörde man faktiskt vad hon sa, för hennes röst har varit så hes så länge, så varje gång man pratade i telefonen fick hon anstränga sig i telefonen för att ens få fram något ljud.
Hon hade då inte sparat på krutet när det gällde fikat. Två olika goda tårtor hade hon köpt och det fanns inget kvar när vi skulle hem. Jag tog påtår, på påtår. JUMMY
Till något helt annat...
När man försöker prata, så avbrytsman ständigt av att säga:
-Kan ni dämpa er lite ( jag talar framför allt till mina två pojkar som nu brottas i soffan)
- Kan ni sluta hoppa, snälla sitt still ON AND ON AND ON
Med allt tjat.
Varför kan inte bara barn sitta stilla o titta på tv;n som man motvilligt bett att få sätta på för att man i tron tror att barnen skall lugna ner sig lite.
Barn är ju barn, barn har myror i brallan, barn hörs och barn leker och skrattar. Men ibland kan man ju hoppas på att de kan göra det i mindre hög ljudnivå . De blir väldigt lätt uttråkade trots att de har alla hjälpmedel för att kunna låta en sitta still och ha en vuxenkonversation med andra vuxna människor.
Så vad skall man göra när inget annat hjälper, hur gör andra föräldrar?
Jag er inga tomma hot, och det vet barnen, säger jag att jag det inte blir någon mer dator för resten av helgen så blir det inte det heller men jag vill inte behöva ge hot om att ta bort något utan vill att de skall kunna vilja göra som man säger utan en massa hot...