Nu är det klart, operationen gick bra. Men jag måste ju säga att allt runtomkring kunde ju gått smidigare.
Här har jag träffat en tjej som gjorde samma operation som mig, dvs bukplastikoperation. Vi två har verkligen varit som på två olika sjukshus. Alla har varit jättetrevliga utav personalen (utom en, måste ju finnas en bitch på varje ställe) Berättar om henne senare.
Men det jag menar är ju att hon fick allt berättat för sig innan, de gick igenom operationen och fick träffa läkaren och kanske ställa de frågor hon hade med sig och undrade över. De ritade och pratade med henne uppe vid vår sovsal. I ett avskides rum brevid.
Min läkare fick jag träffa precis innan jag skulle in och ligger då i förrummet. Jag hann inte ställa mina frågor jag hade, utan jag fick snabbt ställa mej upp och de ritade på mig hur de skulle skära i mej. Sen va de borta. SHIT va snabt det gick. Jag tänkte att detta går säkert bra ändå och jag kan säkert få träffa henne efter op. Vilket jag fick, hon var jättesnäll men då var jag så lullig utav all medicin så då ställe jag inte mina frågor då heller.
Sen när jag pratade med min läkare så vart det skillnad på sjukskrivning. Hon skulle bli sjukskriven i 4 veckor direkt. Sen fick man se om hon får det förlängt.
Jag skulle få en vecka. Men herre jag e ju inte ens utskriven och det har gått snart en halv vecka. Det hon sa var ju att jag var arbetslös. Då går jag ju ändå bara hemma. Men jag sa då att men när denna vecka e slut så skall jag då kunna jobba direkt, e det något jag kan göra? Lyfta tunga backar med tomglas och backar med disk? EE näää. Skulle inte tro det. Så då förstod hon att en vecka kanske inte var så bra.
Sen är det historien om dessa helt onödiga (fick man reda på sen) stödstrumpor.
Som sagt min goa granne fick stödstrumpor efter att hon kommit upp ifrån operationen. Vi två fann varann direkt och hann prata en hel del med varann innan op så vi båda visste vilken op både skulle göra och vår sjukhusbakgrund i stora drag. När hon fick sina stödstrumpor, berättar denna sjuksyster att det var jätteviktigt att ha på sig dessa eftersom man e mycket stillaliggandes i början och det skall förebygga så att man inte får blodproppar osv. Det var väldigt viktigt fick jag fram att hon ville förmedla. Så när de kom till mej (en annan sjuksköterska) så frågade jag henne om jag oxå skulle få stödstrumpor. Fick svaret nej och när jag frågade varför tog det hus i taket, om blickar kunde döda skulle jag varit död nu, hon vart så arg. Jag frågade men varför får hon det då, då höjde hon rösten om att hon kunde inte diskutera varför hon låg inne och vad hennes sjukdomsbakgrund var med mej, men jag svarade att allt det där visst jag ju redan. Vi har ju faktiskt pratat med varann. Vilket gjorde henne ännu argare. Va pratar ni med varann, blicken, det får ni inte göra.!!!
Och ni som känner mej vet ju att jag reagerar på 2 sekunder om jag blir bemött fel. Så jag höjde oxå rösten och högg som en kobra. Jag sa att jag kunde köpa dessa strumor om det var så men jag skulle attans ha ett par. Jag hade ju nyss hört hur viktigt det var att ha på sig dessa strumpor, så vad skiljde henne ifrån mej.
Måste bara tillägga att detta hände när alla går runt och presenterar sig för patienterna, vilka som skulle jobba nattskiftet. Så det var säkert 5 personer med. Så nu stod alla omkring oss med munnarna vidöppna och kände väl att atmosfären i rummet inte var på topp. Så en annan tjej tar tag i hennes arm, då tar hon ett stort andetag och säger att de skall hämta strumpor åt mej.
Dagen efter kommer sjukgymnasten Tobias, och säger
-aha, det e du, med stödstrumporna. MEN du var ju trevlig ju.
Ja, då vet man ju hur mycket skit hon har snackat inne i fikarummet. Inte så himla kul men det var ju inte jag som började. Jag hade inte ens tänkt på att jag behövde stödstrumpor om det inte vore för att grannen fick några och fick det predikat för sig hur viktiga de var. Så jag e ialla fall bitchen på avdelningen här nu. AS kul..NOT.
Sen berättar två andra sjuksystrar att de vart förvånade att vi hade stödstrumor eftersom det ges till patienter som skall ligga stilla länge, vi skulle ju upp dagen efter. Då behövs ju inte dessa strumpor. Så detta bråk var ju helt onödigt men ändå inte till viss del. Jag vet ju inget om när, var, hur och varför man skall ha dessa strumpor. Jag kunde ju inte veta att de var onödiga. Rätt skall vara rätt och får hon, skall väl ändå jag oxå få, man lugnar ju sin patient on inte annat? För varför skall efterbehandlingen vara olika för samma operation.
Nu har jag varit här i några dagar och fick beskedet att jag inte får åka hem i dag heller. Jag vill verkligen hem, men igår fick jag feber och vart helt lullig så det var lite obehagligt måste jag erkänna. Kändes precis som att jag var full, när jag blundade så snurrade allt.
Min familj har varit här i fredags och hälsade på mig. När man e ifrån dem så märker man hur mycket man saknar dem. Fredrik va så himla gullig. Hade köpt med sig hela affären åt mej. Fick massa gött att knapra på men jag har inte ätit så mycket utav det. Får spara på det tills jag kommer hem och kan dela med mig till barnen hihi.
Igår kom Angelika förbi oxå. Hon hade med sig en cosmo och djungelvrål. underbart att kunna förgylla dagen med bra läsning när man har det som tråkigast. När hon var här började jag känna mig lite dålig och när vi lämnade fikarummet så snurrade hela världen och det kändes som att jag fick släpa med mig fötterna för att komma fram. Kändes nästan som att jag fick be henne att gå, vilket jag säkert oxå gjorde, minns inte riktigt. Men hon vart inte tjurig för de. Hon har köpt ett hus så mycket snack vart det om de. SÅ himla kul, nu väntar jag bara att det skall komma en knobb där oxå hihi