Theo ligger väldigt bra till på sin utveckling motoriskt. Han springer, klättar och klarar fler saker än vad han borde i sin ålder. Han kopierar rakt av sina syskon, framför allt sin äldre bror. Vilket gör att han är väldigt våghalsig och tänker inte sig alltid för att han är faktiskt en liten kille. Så jag sätter ofta hjärtat i halsgropen och springer så snabbt jag kan för att hinna fram för att bli hans räddning. Oftast behöver han inte mina armar men jag är ändå där varje gång, just in case.
Eftersom han inte har pratat så mycket innan trodde jag att han skulle bli som sin bror, lite sen i språket. Men nu ser jag ett litet ljus. Han pratar hela tiden. Inte sitt egna språk som hans bror gjorde utan han försöker verkligen uttala orden rätt och få sig förstådd.
Så jag är så otroligt stolt över min lilleman som ger järnet här i livet....Det är väl ändå det man skall göra när man snart är 3 :)