ღ ♥ .::The Lovely One::. ♥ღ

Hej Alla

Jag vet att alla som tittar in här inte har barn. Du kanske är ung, pluggar eller bara lever loppan. Ja kanske allt på en gång. Så du orkar kanske inte läsa ännu en barnblogg.

Men jag tänkte måla upp en bild för dej. Det har funnits värre och jobbigare saker jag varit med om men nu när barnen börjar bli lite äldre börjar man vänja sig vid saker så som att sova (nästan) hela nätterna. Få en lugn morgon, kunna äta frukost utan att stressa, till o med ha tid att läsa någon tidning.

För att du skall förstå tar jag det ifrån början, dvs ifrån igår kväll...

Klockan är efter 23 och man börjar känna att Herr blund börjar göra närmanden om att han skall komma på besök. Alla fönster står öppna för att hålla värmen ute så att man får det lite svalt när man skall försöka sova. När man börjar somna in hör man ett tjut...man vaknar till...lyssnar..Man kan ju ha inbillat sig. Där kom det ett till, iföljd med snyftningar. Sen hör man
-Mamma.
Nu vet man definitivt att ett utav barnen har vaknat och man reser sig upp och börjar att vanka emot ljudet. Ännu har jag inte hört ifall det är Lilleman eller Puffa som ropat.
Ställer mig i hallen så att jag har vardera utav deras dörrar på båda sidorna utav mej. Nu hörs det tydligt att det är Evelyn som vaknat. Då gäller det att vara snabb, för då vet man att hon kommer att behöva kissa, för det var det som fick henne att vakna ifrån första början. När man lyfter upp henne säger hon
-Mamma, jag hinner inte...
Sen får man en varm stråle på sina fötter och vet att nu är det kiss på hela golvet. Ber henne stå still men nu har hon blivit upprörd eftersom hon kissat på sig och börjar att gråta nått enormt. Nu är jag inte trött längre utan klarvaken. Springer ut och hämtar papper och när man kommer tillbaka försöker man förklara att olyckor händer och hon behöver inte alls känns så som hon känner utan skall vara stolt över sig själv att hon vaknade och hann upp ur sängen. För de finns ju de som inte vaknar alls och kissar på sig i sängen. Det är ju ännu tråkigare när det händer..Min lilla puffa lyssnar inte utan gråter för fulla muggar och jag börjar bli orolig att hennes lillebror skall vakna för det skulle bli lite väl mycket på en gång då.
Jag torkar upp, lyfter in henne i duschen så att vi snabbt kan duscha av oss. Hon får nya trosor på sig och jag tar med henne in till min säng för att fösöka få henne att somna om. Själv ligger jag vaken för att när hon väl somnat skall hon bäras in tll hennes egna rum igen för annars kan inte jag sova. Hon tar nämligen upp hela sängen. Minst en timme har gått ifrån det att hon vaknat till att hon somnat in igen...Klockan har nu hunnit att bli 2 på natten och nu vill man verkligen sova...
Lyckas bära in henne och lägga ner henne i hennes egna säng utan att hon vaknade så nu lunkar man in i sovrummet för att möta Herr Blund igen...

Det är varm och svettigt men efter en rad av vändingar i sängen för att finna en skön ställning att somna in i hör man det igen...
-Mamma.... Inte lika högt som innan men det var definitivt en som ropade mamma..
Jaha, lilleman har vaknat....

Bara att resa sig upp, och hämta in honom till vårt rum. Om det nu var så att det var det enda man behövde göra hade det inte varit så jobbigt men när han vaknar mitt i natten har han det svårt att somna om, om han inte får lelle*. Placerar honom brevid Fredrik och går ner för att fixa lelle. Tur har man lyckas att övertala Fredrik att ha en vattenkokare i köket itället för vattenbryggare, det går så mycket snabbare. På mindre än en minut har vattnet blivit ljummet och klart för att blanda ihop med pulvret. På nån minut är lellen klar och man går upp till sovrummet där man möter små händer som tar flaskan för att börja äta. Medans lilleman äter försöker man lägga sig till rätta för så som man hamnar denna gången blir det för man vill inte att han skall vakna upp utav allt tumult som kan uppstå när man vänder sig 100 ggr i sängen för att hitta en skön ställning. Så han är klar och man tar flaskan och ställer vid nattduksbordet. Vänder sig om och möts utav en varm liten kropp som gosar sig in..

Fy vad varm han är, att somna om nu kommer att bli svårt. Till slut sover jag med, men vaknar av att någon klappar mig på axlen. Redan morgon och Fredrik skall åka till jobbet, klockan är nu 06 på morgon. Frågar om något utav barnen är vakna...Japp, lilleman och Syrsa. Bara att resa sig upp för det hade varit en sak om syrsa var vaken. Han klarar sig själv men lilleman får inte vara själv.

Trött.. man är trött men så möts man utan underbara leenden ifrån barnen som möter en vid trappan. Man får pussar och kramar.

Får ett lyckorus, jag känner detta...

Jag är deras mamma..

Jag finns här, hur trött jag än är....

--------------------------------------------------------------------------------------

*lelle=vällning